I världen finns flera hundra olika hundraser. Dessa har alla olika egenskaper vilka avlats fram efter människans önskemål. Många av hundraserna är framförallt anpassade till klimatet var de kommer ifrån. En del är mindre för att smidigare kunna röra sig i naturen medan andra är stora och har tjock päls för att klara kalla temperaturer. Den sibiriska huskyn är en av de hundraser som är anpassad till sin natur, således kommer denna artikel syfta till att ge en generell överblick av den sibiriska huskyn.
Vad är den sibiriska huskyn för typ av hund?
Den sibiriska huskyn är en medelstor hund som har sitt ursprung i nordöstra Sibirien i Ryssland. Med tiden har dock hundrasen rört sig jorden runt med hjälp av människan och den har därefter blivit en populär hundras, framförallt i USA och Europa. Hunden tillhör den genetiska hundfamiljen som kallas Spitz och man kan känna igen det genom hundens tjocka päls som har dubbla lager, men också genom dess triangulära öron och kännetecknande mönster och färg på pälsen.
Den ursprungliga huskyn
Den ursprungliga huskyn föddes upp av Chukchifolket som var ett jägar- och samlar folk, således tog de hjälp av hundarna för att klara vardagen. Hunden är därför mycket aktiv, energisk och en tålig hund vilket gör att det ofta kräver en aktiv ägare för att hålla den sysselsatt. Genom hundens historiska användning och egenskaper används den också i slädkörningslopp som körs världen över.
Den tjocka huden kommer framförallt från att ha levt i den sibiriska kylan där de inte är ovanligt att temperaturen når 40 minusgrader under vintern. Hunden introducerades första gången för Nordamerika och USA genom William Goosak, en rysk handelsman som tog sig över isen från östra Sibirien till Alaska. Det var framförallt i staden Nome som huskyn kom till användning och kallades därefter den sibiriska råttan